Juryns motivering
Ensam är inte ett dugg stark.
Ensam är rädd. Ensam är... ensam.
Dikten är djupt personlig och därför allmängiltig, sträcker sej ut i världen, in i framtiden, som en bön och en uppmaning. Vakna, väck mej,
sträck dej efter mej, säg att jag är viktig.
Det är en mörk dikt, men den vill ljus. Den visar på det gemensamma ansvaret, att det är lätt lägga skuld på egna axlar, lätt att vilja somna om, när det känns som om resten av världen har gett upp.
Vi behöver kämpa tillsammans, vi behöver värma varandra. Jaget blir ett träd där löven inte orkar mer och faller. Det är en utmaning till oss alla: Hjälp trädet att växa!
Natta Ågren skriver så det blir omöjligt att inte beröras och behövas.
EN ENSAM ERFAREN EKA
En erfaren ensam eka.
Vart vill världen vända?
Framtiden förs försiktigt framåt.
Ska solen se stranden?
Juryns motivering
I sin koncentrerade lek med ords begynnelsebokstäver har poeten på ett förbluffande elegant sätt lyckats gestalta en stor, komplicerad fråga på bara fyra rader. I diktens undertext möter man en djup förståelse – och oro – för naturens behov i en tid då människan ser ut att vara på väg att raserar grunden för sin egen existens. Som ofta i naturen är det i Tove Otterclous vackra dikt tystnaden som kommunicerar det viktiga budskapet till läsaren.
Juryns motivering
En tät, frisk och innehållsrik dikt som ger bilden av en förändrad framtid
både poetiskt och konkret, rör vid både stora och mindre frågor, dels med
oro, dels med hopp.
Med en sekundvisare pekar dikten rakt mot läsaren som genast börjar
fundera över sitt liv.